Sköra slemhinnor i munnen

Längre fram i sjukdomsförloppet uppträder ofta plackliknande områden, och ibland är det svårt att skilja sådana lesioner från leukoplakier, särskilt eftersom de typiska lichenförändringarna med striae ofta försvinner med tiden [55].

De lichenoida kontaktlesionerna är begränsade till området av slemhinnan som ligger i kontakt med tandmaterialet och kan därför uppträda unilateralt i motsats till de andra typerna av lichenoida lesioner [56].

Alla extraorala besvär ska utvärderas noggrant, och vid behov bör en remiss till allmänläkare eller lämplig specialist övervägas. Det kan efterlikna olika patologiska processer, i sällsynta fall även maligna lesioner [96, 97]. Med Oral Patol Oral Cir Bucal 2013; 18: e766–72. I sådana fall kan lesionerna vara mer omfattande.

Oralt melanotiskt macula är en solitär, homogen, brun- till svartfärgad fläck och är ofta < 1 cm i diameter (figur IX).

Den här typen av förändring är oftast lokaliserad till gingivan eller det läppröda, men kan förekomma var som helst i munslemhinnan. Det är dock klokt att undvika överdriven konsumtion av kryddstark, salt och sur mat, hantera parafunktionella vanor, minska stressnivåer, använda medel mot muntorrhet och avstå från att använda tungskrapor.

De vanligaste systemiska sjukdomarna är inflammatoriska tarmsjukdomar, celiaki och Behcets syndrom.

Alla extraorala besvär ska utvärderas noggrant, och vid behov bör en remiss till allmänläkare eller lämplig specialist övervägas. Int J Oral Maxillofac Surg 2004; 33: 221–34. Om du, efter att ha läst faktabladet, känner att du behöver ytterligare hjälp, remittera patienten till en specialistklinik i din region.

Bilderna kommer från respektive faktablad samt kompletteras med bilder från tandläkare/Odont Dr Maria Bankvall.

Har du också bilder som skulle vara av intresse för bildgalleriet.

Den histopatologiska diagnosen av pigmenterade lesioner är viktig eftersom det finns ett överlapp i det kliniska utseendet mellan godartade pigmenterade lesioner och malignt melanom [73]. I allmänhet är en detaljerad anamnes och klinisk undersökning central för en korrekt diagnos.

Kliniska karakteristika och etiologi

En systematisk översikt över de olika typerna av pigmenteringar presenteras i figur VIII.

Dessa sår har därför ofta ett mer komplext kliniskt förlopp som kräver mer omfattande medicinsk utredning och handläggning [12].

Kliniska karakteristika

Aftösa sår uppträder som välavgränsade runda eller ovala lesioner med en central ulceration täckt av ett gulaktigt eller gråvitt pseudomembran omgivet av en erytematös halo, med de omgivande områdena kliniskt opåverkade (figur III).

Lesionerna förekommer oftast hos personer i åldern 10–40 år, och har ibland en ärftlig komponent [10]. Därmed är det inte den reducerade vertikala dimensionen i sig som är av störst betydelse, utan snarare närvaron av en åldrande vävnad, men personer med proteser har däremot en specifik mikroflora som kan främja utvecklingen av infektionen.

Den kännetecknas av en separation av epitelet från bindväven i nivå med basalmembranet [88].

Behandling

På grund av den potentiellt allvarliga prognosen för extraorala MMP-affektioner är det viktigt att tandläkaren uppmärksammar systemiska manifestationer när hen träffar patienter med bullösa lesioner.

Cancerrisken från snus är mycket låg och epidemiologiska studier har inte fastställt ett säkert orsakssamband. Sådana så kallade precancerösa områden kan, enligt teorin, förbli osynliga fram till den tidpunkt då malign progression inträffar hos patienter med de novo-tumörer. Vid misstanke om ALU kan en omfattande anamnes och klinisk undersökning vägleda klinikern fram till en korrekt diagnos.

Fibroepiteliala hyperplasier är ofta asymtomatiska men kan framkalla obehag eller förändra den orala funktionen, såsom vid tuggning eller tal.