Björnstad sammanfattning slutet

Det är barn som växer upp och hör sina fäder och tränare skrika bögjävel och jävla hora och som sedan tar efter.

Jag tyckte mycket om Björnstad. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” är enligt mig en ännu bättre bok än ”En man som heter Ove” men nu har även den boken fått se sig passerad.

Man behöver inte älska hockey för att kunna bli berörd av ”Björnstad”, man behöver i princip bara läsa första sidan.

Det är nämligen så att om jag har höga förhoppningar på en bok redan innan jag börjar läsa den blir jag oftast lite besviken.

Fredrik Backman gjorde mig inte besviken. Det har alltid funnits barn som har gått i sina föräldrars fotspår och det har alltid funnits barn som har gjort raka motsatsen till sina föräldrar. Det finns många anledningar till varför det är så men för dig som läser det här spelar mina anledningar ingen som helst roll och därför är det oväsentligt att pladdra på om dem.

Under arbetets gång får de två skrivuppgifter de kan arbeta med individuellt eller parvis. Nu är det inte det längre.

När jag efter att jag hade läst ut boken läste ”Författarens tack” förstod jag att det hade varit enkelt att skriva ”Björnstad” men Fredrik Backman får det att verka så.

2: Vems berättelse är det? Det kanske var fel by, svarar han.”

Titel: Björnstad

Författare: Fredrik Backman

Genre: Roman

Utgivningsår: 2016

Antal sidor: 470

Handling: Hur mycket man än kämpar för något kan man inte alltid vinna.

Slutet vittnar om en liknande fortsättning.

Jag håller inte med. Det gör också att jag börjar reflektera över varför samhället vi lever i idag ser ut som det gör. Jag hoppades hela tiden att Amat och Maya skulle bli tillsammans då jag tror att de hade kompletterat varandra bra.

Angående andra karaktärer så anser jag att det var befriande att se hur någon som Bobo kunde förändras från att ha varit en mobbare till någon som vågar stå upp för sina vänner.

Gy. Svenska 1 – Analys av “Björnstad”