Tretungade flaggan
Hem / Juridik, Samhälle & Myndigheter / Tretungade flaggan
eller höll till salu flagga, som skilde sig från vad som föreskrevs eller som inte höll de bestämda inbördes måtten, skulle böta från 10 till 100 kr.
Flagglagen trädde i kraft den 1 juli 1906. De första bestämmelserna om flaggan utfärdades år 1663.
De äldsta bevarade bilderna på svenska flaggan är från 1500-talets Finland.
Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten och korsarmen.
Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och ett av fälten.
3 § Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset.
Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kungliga huset får använda tretungad flagga med eller utan stora eller lilla riksvapnet på ett vitt fält i korsets mitt.
Den tretungade flaggan används som örlogsflagga av Försvarsmakten och enligt föreskrifter som regeringen bestämmer av andra myndigheter som bedriver militär verksamhet.
Den 7 juni 1893 fick även Göteborgs segelsällskap tillåtelse att föra svensk örlogsflagga med vit ruta i det gula korset samt i den vita rutan bokstäverna G S S, förgyllda och med en förgylld femuddig stjärna över. Unionstecknet togs bort från den norska flaggan 1899 och från den svenska flaggan 1905, efter unionsupplösningen.
"förhöjd beredskap") skall örlogsflaggan vara hissad hela dygnet. SFS 1994:697)
1 § Sveriges flagga är blå med ett gult kors. Från början den flagga som förs på örlogsfartyg. Detta skall ha skett på mitten av 1400-talet och flaggan blev därmed kungens symbol. När Norge och Sverige ingick i unionen 1814 kom en ny flagga (1844) som kallades för 'sillsallaten' (se nedre bilden).
9 på förmiddagen hissades den nya flaggan under kanonsalut på fästningar och kastell. stadgades att det vid sidan av örlogsflaggan skulle finnas en annan statsflagga, utan gul tunga, vilken skulle hissas på sådana statens fartyg och byggnader som inte borde föra örlogsflagga. De yttre fälten är, bortsett från tungorna, lika stora som de inre, och fältens höjd förhåller sig till deras längd som 4 till 5.
Svenska flaggans historia
Johan III:s sköld
Den svenska flaggan är världens näst äldsta nationsflagga, det är bara Danmarks flagga Dannebrogen som är äldre, dom fick sin redan på 1200-talet. Som originellt exempel kan nämnas att Svenska Ostindiska Companiet erhöll privilegiet att på sina fartyg få föra örlogsflaggan medan arméns flotta/skärgårdsflottan fick utnyttja en helblå örlogsflagga.
Korset skulle dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält. Andra fartyg fick inte använda denna varför den tvärkurna efterhand återkom som handelsfartyg. Under slutet av 1500-talet användes både randiga och korsprydda blågula flaggor.
Korsbeteckningen som efterhand blev den vanligaste kan vara inspirerad av den dåvarande "ärkefienden" Danmarks Dannebrogen.
Unionsflagga
Ännu i slutet av 1800-talet var de ännu många svenskar som inte ens sett någon svensk flagga eftersom man inte hade privata flaggor. Denna lag, som innefattade noggranna bestämmelser om flaggans form och färg m.m., innehöll visserligen inte något uttryck om "Sveriges nationalflagga", men stadgade, att svenska flaggan skulle vara "blå med gult kors".
Enligt tid efter annan utfärdade bestämmelser skulle örlogsflagga föras även på vissa fartyg och byggnader, tillhörande lots-, tull- och postverken, dock med förändringen att i mitten av det gula korset skulle finnas ett vitt fält, på vilket i guld- eller bronsfärg var anbragt: för lotsverket (från 1881) ett ankare med stjärna över, för tullverket (från 1844) ett T med kunglig krona och för postverket (från 1844) ett posthorn med kunglig krona.