Vacker som en ängel

Sorgeliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgeligast är dock denna —
Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,
Vacker var han utav börd,
Ögon lyste hjärtat darre
Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han,
Men från dessa nu han rymde,
Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden
Men den tog ett sorgligt slut,
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av!
För att undgå ödets strängar
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta,
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta:
Knappt hon andats förr'n hon dog.

Ack ni hör, Ni ungdomsglada,
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod får bada
Ni ock en gång, förr'n Ni dör!

ELVIRA MADIGAN  

Sorgerliga saker h�nda
�n i v�ra dar minsann,
Sorgerligast �r dock denna -
Den om fr�ken Madigan.

Vacker var hon som en �ngel:
�gon bl� och kind s� r�d,
Sm�rt om livet som en st�ngel;
Men hon fick en grymmer d�d.

N�r hon dansade p� lina
Lik en liten l�rka glad,
H�rdes bifallsropen vina
Ifr�n fyllda b�nkars rad.

S� kom greve l�jtnant Sparre,
Vacker var han, utav b�rd,
�gon lyste, hj�rtan darre,
Och hans k�rleksb�n blev h�rd.

Greve Sparre han var gifter,
Barn och maka hade han,
Men fr�n dessa han nu rymde,
Med Elvira Madigan.

S� till Danmark styrdes f�rden.
Men det tog ett sorgerligt slut,
Ty l�ngt ut i vida v�rlden
T�nkte de att sl� sig ut.

Men se slut var deras pengar,
Ingenting att leva av!
F�r att undg� �det str�nga
Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av sm�rta
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hj�rta:
Knappt hon andas, f�rr�n hon dog.

Ack mig h�r, Ni ungdomsglada,
T�nk p� dem och sen Er f�r
Att Ni ej i blod f� bada
Ni ock en g�ng, f�rr�n Ni d�r!

text: J.

L. Saxon