Korståg medeltiden ne

Vi granskar också de långsiktiga följderna av Jerusalems erövring för stadens kulturella och religiösa mångfald.

Följder och Konsekvenser

Efter att Jerusalem hade erövrats och korsfararstaterna hade etablerats uppstod en ny verklighet i Mellanöstern. Den här delen beskriver den slutliga erövringen av Jerusalem och de avgörande stunderna när korsfararna hissade sina flaggor över stadens murar.

Försvaret av staden och dess fall

Stadens försvarare gjorde sitt bästa för att stå emot korsfararnas anfall, men till slut var de tvungna att ge upp och retirera till stadens inre.

Vi utforskar också hur dessa möten påverkade korsfararnas strategier och beteenden när de närmar sig det heliga landet.

Belägringen av Jerusalem

Efter en lång och mödosam resa nådde korsfararna äntligen fram till Jerusalem, deras heliga mål. Trots dessa svårigheter lyckades korsfararna erövra viktiga städer som Antiochia innan de slutligen nådde och belägrade Jerusalem i juli 1099.

De initierades av påve Urban II i syfte att ena kristna kungariken och bekämpa det expanderande islamiska kalifatet.

Korstågen Årtal

De kändaste korstågen inkluderar det första korståget (1096-1099), det tredje korståget (1189-1192) och det sjunde korståget (1248-1254). Kyrkans propaganda riktade sig i första hand till adeln.

Det blev många korståg mot det Heliga landet under perioden.

Men till skillnad från araberna hindrade seldjukerna de kristna från att besöka landet där Jesus hade levt.

Kyrkan enar Europa i korsets tecken

För att kunna förstå korstågen är det viktigt att tänka på den makt religionen hade över medeltidens människor. Raymond IV av Toulouse var en av de främsta anhängarna av korståget och bidrog med stora resurser till dess genomförande.

Den här delen undersöker de mekanismer genom vilka korsfararstyrkorna rekryterades, utrustades och försågs för den mödosamma resan till Heliga landet.

Rekrytering av korsfarare och uppmuntran av deltagande

Rekryteringen av korsfarare skedde på bred front, med påvligt stöd och lokala predikanter som uppmuntrade kristna män att delta i korståget.

Den här delen porträtterar nyckelfigurer som påven Urban II, vars passionerade kallelse till vapen uppväckte korstågsandan, och berömda korsfararkommandörer som Godfrey av Bouillon, Raymond IV av Toulouse och Bohemond av Taranto, och granskar deras bakgrund, motiv och ledarstilar.

Urban II: Kallar till korståget vid Clermont

Påve Urban II:s gripande tal vid Clermonts kyrkomöte 1095 tjänade som katalysator för det första korståget, och mobiliserade kristna för att återta Heliga landet från muslimsk kontroll.

Folkmängden hade ökat markant i Europa och under en lång period hade det varit förhållandevis få krig. Vem var Saladin?
 

Diskutera:

1. Hur framställs kristna och muslimer i böcker och filmer om korstågen? Vi utforskar också korsfararnas uthållighet och beslutsamhet att övervinna dessa hinder och fortsätta sin pilgrimsfärd till det heliga landet.

   Allianser och konflikter med lokalbefolkningen längs vägen

   Under sin resa mötte korsfararna en mängd olika kulturer och samhällen, från kristna stater till muslimska riken och lokala stammar.

   Korstågen var ett sätt för kyrkan att befästa sin makt. Korstågen kunde därför ses som både en pilgrimsfärd och ett heligt krig. Vid tiden för de första korstågen var den muslimska världen splittrad, ett svaghetstillstånd som de kristna korsriddarna kunde utnyttja. I avsnittet om om riddare och riddarordnar finns mer fakta och frågor om korstågen, korsriddare och riddarordnar.
    

M  LÄS MER:Kyrkan och klostren på medeltiden

M  LÄS MER:Medeltida krig

M  LÄS MER:Riddare och riddarordnar

M  LÄS MER:Ekonomi och handel på medeltiden

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

Litteratur:
Sören Wibeck, Korståg - Västerlandets heliga krig, Historiska media, 2007
Piers Paul Read, Tempelriddarna och korstågen till det heliga landet, Norsteds, 2004
Bra Böckers Lexikon 2000, del 14, Bokförlaget Bra Böcker, 1997
 

FÖRFATTARE

Text: Robert de Vries (red.)
Faktagranskad av: Lin Annerbäck, antikvarie på Stockholms Medeltidsmuseum